Vår tids rädsla för behov

En av de största välfärdsklyschorna måste väl ändå vara "Fatta vad beroende man är av el/vatten/värme/Internet!" när någon av dessa livets nödtorft lägger ned verksamheten för en stund, vilket i sig indikerar på en illa dold attityd som i stort sett går ut på hur dålig och sårbar den moderna människan är och hur bra det vore om vi klättrade tillbaks upp i träden (eller om man vore ett utvecklingsstört kolli som dreglade sig igenom livet utan att någonsin fatta hur tråkigt man har det). Det är helt sant; innan vi fick meggabitts i långa banor in i stugorna klarade vi oss utmärkt och gräddan av vår generations dubbelmoraliska i-landsmotståndare har en poäng i att det är ett konstruerat behov. Det man kan fråga sig då är vilka behov som inte är konstruerade. Precis som 1800-talsbonden klarade sig fint utan elektricitet till skillnad från 1900-talsbohemen, klarade sig apor klarade sig fint utan verktyg till skillnad från neandertalaren. Och 1996-tonåringen klarade sig fint utan bredband till skillnad från 2009-studenten. Den som vant sig vid automatlåda går ogärna tillbaks till fyrpetad manuell.

Evolutionen har liksom efterhand givit människan intelligens och tumgrepp för att kunna förenkla sin tillvaro i takt med att världsordningen optimerades. (Vi lämnar för sakfrågans skull mindre lyckade bieffekter som krig, handelshinder och melodifestivaler därhän). Vår förmåga att inte bara anpassa oss själva, utan även anpassa omgivningen till oss, har lett till en tillvaro som förenklat och förnöjt våra livsmål i många avseenden. Samtidigt har denna välfärdsstruktur blivit allt mer bräcklig och allt eftersom förkortat vår tidsuppfattning om vad som är att betrakta som dräglig tillvaro till knappt årslånga tidsspann; hur länge har 320 kbps-mp3:or varit legio och hur länge kommer de vara det? Det är mot en sådan bakgrund man lätt blir smått lamslagen inför det faktum att nätverket för dagen inte vill fungera, och det inte enbart för att man helt plötsligt inte kan ikläda sig sitt virtuella alter ego och ge sig ut i cyberrymden. Jag kommer nämligen på mig själv med att sitta framför en egentligen helt fantastisk maskin som jag för 10 år sedan kunde tillbringa dagar framför utan att vara uppkopplad mot omvärlden, men som idag ter sig lika spännande som en skrivmaskin utan färgband. (Som ni gissat skrivs detta under influensen av ett temporärt nedsläckt nätverk). Insikten om denna lamslagenhet är i sig skrämmande och minst lika lamslående och jag inser nu att det inte är tekniken i sig som vi är beroende av; det är frukten av den, för vad är det som skiljer en uppkopplad dator mot en icke uppkopplad?

- Den potentiellt obegränsade tillgången till information.

Generation Y är inte bara narcissistiska små svin som fått hela 1900-talets surt förvärvade välfärd serverad på silverfat, vi är dessutom beroende av information som aldrig förr. Allting som strömmar in i nätverkskortet och omvandlas till för datamaskinen begripliga ettor och nollor är information. Texter, bilder, låtar, ljud, filmer, konversationer, inkorgar, utkorgar, inlopp, utlopp, avlopp, ränna, råk, ränta, inkomst, utgift, råttgift, grammofonstift, and I digress. Hursomhelst har vi uppenbarligen en tidigare oöverträffad böjelse för att upplysa och bli upplysta om allt, nu, i realtid, med en hastighet som inte får understiga 100 kb/s. Det är viktigt att vara uppdaterad och det är minst lika viktigt att uppdatera. Information är vår generations valuta och man bryr sig egentligen föga om andras livsverk men i utbyte mot att de låtsas bry sig om vårt vadar vi igenom gigabytekilometer med allt från Myspace-sidor till hemsnickrade betaprogram till dagliga notiser om klädval och gatubilder samlade på den nya tidens gör-det-själv-hemsidor.

Jag tror knappast "bloggar" skulle kunnat uppstå för 20 år sedan ens om tekniken funnits. Generationerna före oss hade knappast lika stort behov av att dela med sig av sina uppspacklade liv, och heller inte av att explicit fördöma alla andras redogörelser för sina uppspacklade liv. Det är nämligen minst lika viktigt att ständigt ge sken av att ta ställning mot såväl den egna generationens trimmade ytlighet som den flyktiga högteknologiska struktur på vilken den vilar. Så länge man gör det spelar det ingen roll om man sitter med sin Macbook på ett innefik och bloggar med en latte i näven och klagar över att det trådlösa nätet går segt.

Den stora frågan är dock om det ens är så dåligt som den tvehövdade generationseliten gör gällande? Tja, var det dåligt när apmänniskorna reste sig upp på två ben och fann att jakten gick lättare med egentillverkade spjut av flinta? Svaret måste väl bli något i stil med: Ja, närhelst flintaförekomsten var obefintlig och man stod öga mot öga med den sabeltandade uroxen man tänkte spjuta ned till middagen. Evolutionen konstruerade behovet av verktygsmakeri och i förlängningen behovet av snabbare bredband och om det inte är uppfyllt är det såklart svårt att inte förbanna sig över sitt beroende. Lika svårt är det å andra sidan att finna något negativt med alla dessa vardagens behjälpligheter så länge de faktiskt finns till hands och fungerar.

Som nu, när nätverket äntligen är igång igen.