Håller på och läser Brave new world (eller Du sköna nya värld på svenska, men det låter inte lika tufft. Av samma anledning föredrar jag att säga Atlas shrugged istället för Och världeSLUTA DIGRESSA HELA TIDEN!).
Jo, jag håller som sagt på att läsa Brave new world. Jag håller även på att läsa DN som vanligt:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=3561&a=878808
Rätt intressant för övrigt att man kan bygga upp en hel ideologi på en missuppfattning av begreppet frihet.
fredag, januari 30, 2009
torsdag, januari 15, 2009
In the eyes of the beholder
Det här gjorde min dag:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2374&a=871971
Synd bara att de inte väntade lite till med att outa hennes ålder tills konstexperterna analyserat verken och kommit fram till att konstnären uttryckte alla möjliga psykologiska komplex.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2374&a=871971
Synd bara att de inte väntade lite till med att outa hennes ålder tills konstexperterna analyserat verken och kommit fram till att konstnären uttryckte alla möjliga psykologiska komplex.
söndag, januari 11, 2009
Dagens skiva till kaffet: Steely Dan - Can't buy a thrill
Vet ni vilka Steely Dan är? Antagligen inte eftersom namnet förmodligen väcker någon slags inre mardrömsbild av ett sterilt studioband med strömlinjeformade Toto-ambitioner och om namnet väcker någon slags inre mardrömsbild av ett sterilt studioband med strömlinjeformade Toto-ambitioner så har jag ingen anledning att utgå ifrån något annat än att ni inte vet vilka Steely Dan är eftersom de inte är ett sterilt studioband med strömlinjeformade Toto-ambitioner. Läs gärna den meningen två gånger.
Bara en sådan sak som att Steely Dan tog sitt namn från en vibrerande dildo och skrev textrader som "You been tellin' me you're a genius since you were seventeen/In all the time I've known you I still don't know what you mean" och "Will you still have a song to sing when the razor boy comes and take your fancy things away?" borde få vem som helst att inse att de här grabbarnas intelligens och sarkasm närmar sig Zappa. Att de sedan var musikaliska pedanter som med en ingenjörs noggrannhet beräknade varenda ton på skivorna har jag ärligt talat svårt att se som något negativt. För vet ni vad skillnaden mellan ett dokumenterat skitband som Toto och Steely Dan är? Steely Dan kunde göra låtar, bra låtar till och med, och därtill intelligenta texter och om de inte tycker om dig så talar de om det för dig, inte på ett "fuck you"-vis utan på ett sätt som du antagligen är lite för dum för att riktigt förstå.
Saken är nämligen den att deras låtar är alldeles för smarta och sofistikerade för att vara rock men alldeles för catchiga och melodiösa för att vara jazz så de skapar sitt eget lilla gränsland, ett mörkt hörn varifrån de betraktar omvärlden och berättar för alla som vill höra på hur alla däri är ena jävla falska puckon som beter sig puckat inför sina lika puckade medmänniskor och risken är stor att de sjunger om just dig. Kärnan i Steely Dan är Donald Fagen (keyboards och sång) och Walter Becker (gitarr och bas, iallafall på det fåtal livevideos som finns) men framförallt har vi att göra med två arkitekter som lånade in gräddan av studiomusiker när det drog ihop sig till att fästa sarkasmerna på tape. En av dessa, som jag inte minns namnet på, beskrev processen som att de först brukade öva in låtarna tills de var helt perfekta, och därefter öva lite till tills låtarna blev "beyond perfection" och istället helt naturliga. Jag är inte helt säker på vad han menar med det men det tyder på en sällan skådad hängivenhet, och det mina vänner, är anledningen till varför ingen som vet vad musik handlar om någonsin får jämföra Steely Dan med Toto. Där de senare ägnade sig åt att visa hur rundslipade låtar man kunde göra om man bara hade tillräckligt mycket studiotid, insåg Steely Dan att man måste ha låtar att applicera studioskillsen på om någon ska lyssna.
Nu är det förvisso inte många som lyssnar men det borde vara det, och anledningen till att jag valde att ställa ut Can't buy a thrill i skyltfönstret är egentligen helt godtycklig. Det är deras första, och gillar ni den så kommer ni även att gilla Countdown to ecstacy och Pretzel logic. Bästa spåren: Do it again, Only a fool would say that, Reelin' in the years, Turn that heartbeat over again.
torsdag, januari 08, 2009
Proffs - sopa!
Lite mera DN, denna gång en insändare:
http://blogg.dn.se/blogg/etikettfragan/2009/01/08/sopsur-1022
"DN:s folkvettsexpert Magdalena Ribbing svarar på frågor om hyfs och stil". Redan här kan man börja undra; "folkvettsexpert"? Kan man leva på att vara det? Vad gör man som folkvettsexpert? Bankar vett i folk? (Kuggfråga - man bankar inte vett i folk vilket jag strax kommer till). Nej, uppenbarligen skriver man för DN, och då är man rent tekniskt en skribent (och inte folkvettsexpert) och då har vi rett ut det. Jag försökte göra mig lustig över epitetet folkvettsexpert och misslyckades då folkvettsexperten visade sig vara skribent. 1-0 till folkvettsexperten.
Själva insändaren är väl rent tekniskt klanderfri; skribenten (inte folkvettsexperten, utan personen som skriver och frågar folkvettsexperten) har ett problem - grannar som ställer ut sopor i trappuppgången - och vill veta vad hon skall göra åt det. Om vi bortser från den sällsamt infantila uppfattningen att det krävs en folkvettsexpert för att svara på det (- Fröken, han är dum, han gör en massa dumma saker, säg åt han!) och bara för enkelhetens skull utgår ifrån att skribenten (inte folkvettsexperten) faktiskt upplever problemet som på egen hand olösligt och inte har den faktiska förmågan att ta upp saken med sopmarodören, finner jag själva kärnan i denna insändares dumhet, inte i skribentens (inte folkvettsexperten) fråga, utan i folkvettsexpertens svar.
Det framgår nämligen ingen som helst lösning i skribentens (folkvettsexperten) svar. Det hon gör är att konstatera att vissa personer är egocentriska och bryr sig inte om andra. That's about it. Nu är det ju fullt möjligt att skribenten (inte folkvettsexperten) för all del aldrig bad om en lösning på problemet utan bara ville veta varför grannen ställde ut soporna i trappen men för att förutsätta det ifrån det måste vi frångå ovanstående premiss där skribenten (inte folkvettsexperten) antas sakna förmåga att konfrontera grannen på egen hand, ty då skulle hon lika gärna kunnat läsa lusen av sin granne och besparat DN's insändarsida serverplats. Det finns nämligen skäl att även anta att hon inte vill att grannen skall fortsätta med nersopningen av trappen.
Men hon får inga förslag på lösningar, endast ett expertutlåtande (av folkvettsexperten) om vissa personers egocentricitet. Vet ni vad? I morgon kommer hennes granne fortsätta ställa ut sopor i trappen och den enda skillnaden är att hon (inte folkvettsexperten) denna gång vet att det är för att hennes granne är en egocentrisk fan som inte bryr sig om sina medmänniskor. Det är ingen lösning på problemet, jag lovar. Tänkbara lösningar hade varit att knäppa grannen på näsan och kalla honom någonting dåligt, att pressa ner soporna i dennes brevinkast, att starta ett soppås-chickenrace och börja ställa ut sina egna sopor för att se vem som står ut längst, att beställa 100 pizzor i grannens namn, att beställa hem porr och vuxenblöjor till grannen, att dasspappra grannens bil, att kasta ägg på grannens fönster, att låta olla hans dörrhandtag osv, osv, osv. Jag skulle iallafall ge fan i att ställa ut sopor om jag var tvungen att betala med att inte längre kunna öppna min egen dörr - jag skulle ju inte ens kunna ställa ut soporna. Men så är jag ingen folkvettsexpert heller. Inte på papperet.
http://blogg.dn.se/blogg/etikettfragan/2009/01/08/sopsur-1022
"DN:s folkvettsexpert Magdalena Ribbing svarar på frågor om hyfs och stil". Redan här kan man börja undra; "folkvettsexpert"? Kan man leva på att vara det? Vad gör man som folkvettsexpert? Bankar vett i folk? (Kuggfråga - man bankar inte vett i folk vilket jag strax kommer till). Nej, uppenbarligen skriver man för DN, och då är man rent tekniskt en skribent (och inte folkvettsexpert) och då har vi rett ut det. Jag försökte göra mig lustig över epitetet folkvettsexpert och misslyckades då folkvettsexperten visade sig vara skribent. 1-0 till folkvettsexperten.
Själva insändaren är väl rent tekniskt klanderfri; skribenten (inte folkvettsexperten, utan personen som skriver och frågar folkvettsexperten) har ett problem - grannar som ställer ut sopor i trappuppgången - och vill veta vad hon skall göra åt det. Om vi bortser från den sällsamt infantila uppfattningen att det krävs en folkvettsexpert för att svara på det (- Fröken, han är dum, han gör en massa dumma saker, säg åt han!) och bara för enkelhetens skull utgår ifrån att skribenten (inte folkvettsexperten) faktiskt upplever problemet som på egen hand olösligt och inte har den faktiska förmågan att ta upp saken med sopmarodören, finner jag själva kärnan i denna insändares dumhet, inte i skribentens (inte folkvettsexperten) fråga, utan i folkvettsexpertens svar.
Det framgår nämligen ingen som helst lösning i skribentens (folkvettsexperten) svar. Det hon gör är att konstatera att vissa personer är egocentriska och bryr sig inte om andra. That's about it. Nu är det ju fullt möjligt att skribenten (inte folkvettsexperten) för all del aldrig bad om en lösning på problemet utan bara ville veta varför grannen ställde ut soporna i trappen men för att förutsätta det ifrån det måste vi frångå ovanstående premiss där skribenten (inte folkvettsexperten) antas sakna förmåga att konfrontera grannen på egen hand, ty då skulle hon lika gärna kunnat läsa lusen av sin granne och besparat DN's insändarsida serverplats. Det finns nämligen skäl att även anta att hon inte vill att grannen skall fortsätta med nersopningen av trappen.
Men hon får inga förslag på lösningar, endast ett expertutlåtande (av folkvettsexperten) om vissa personers egocentricitet. Vet ni vad? I morgon kommer hennes granne fortsätta ställa ut sopor i trappen och den enda skillnaden är att hon (inte folkvettsexperten) denna gång vet att det är för att hennes granne är en egocentrisk fan som inte bryr sig om sina medmänniskor. Det är ingen lösning på problemet, jag lovar. Tänkbara lösningar hade varit att knäppa grannen på näsan och kalla honom någonting dåligt, att pressa ner soporna i dennes brevinkast, att starta ett soppås-chickenrace och börja ställa ut sina egna sopor för att se vem som står ut längst, att beställa 100 pizzor i grannens namn, att beställa hem porr och vuxenblöjor till grannen, att dasspappra grannens bil, att kasta ägg på grannens fönster, att låta olla hans dörrhandtag osv, osv, osv. Jag skulle iallafall ge fan i att ställa ut sopor om jag var tvungen att betala med att inte längre kunna öppna min egen dörr - jag skulle ju inte ens kunna ställa ut soporna. Men så är jag ingen folkvettsexpert heller. Inte på papperet.
onsdag, januari 07, 2009
Adekvata avdelningar
Stötte på denna notis i DN idag:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=870883
Jag är helt med på att gymet har en separat damavdelning - det skall naturligtvis stå dem fritt att ha vilka avdelningar de vill. Jag är också helt med på att mannen inte har några mandat i frågan - han skulle givit fan i att köpa gymkort från första början om han inte var nöjd med uppdelningen. Det är inte ens JäMo's påstådda anledning - att det är "ett berättigat mål att kvinnor ska få ha en möjlighet till en fredad zon vid träning och att det är lämpligt och nödvändigt i det aktuella fallet att erbjuda kvinnor detta" - eftersom gymet återigen är fria att avdela hur de vill och gör det uppenbarligen också eftersom det gagnar deras verksamhet. Frågan är varför är det berättigat i det här fallet? För att kvinnor i gemen behöver fredas till skillnad från män? Nej, inte därför, och även om så skulle vara fallet (vilket det många gånger är, dock inte i kraft av JäMo's och andra myndigheters påbud) är den aspekten irrelevant här. Det är berättigat enbart i kraft av att gymet självt finner det lämpligt.
Nu är ju allting lugnt egentligen eftersom det fanns skäl till uppdelningen och mannen hade fel i sin fordran. Men man kan, med gymets berättigande i åtanke, fundera på hur JäMo agerat om de haft en separat avdelning för män och en kvinna anmält dem. Eller en separat avdelning för homosexuella och en straight person anmält dem. Eller en separat avdelning för svarta och en vit person anmält dem. Eller en separat avdelning för storkukade studs och en frusen minipick anmält dem. Om det nu varit så jävligt att gymet faktiskt hade funnit godtagbara anledningar till att avdela just så alltså.
Alla är jämlika, men vissa är mer jämlika än andra.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=870883
Jag är helt med på att gymet har en separat damavdelning - det skall naturligtvis stå dem fritt att ha vilka avdelningar de vill. Jag är också helt med på att mannen inte har några mandat i frågan - han skulle givit fan i att köpa gymkort från första början om han inte var nöjd med uppdelningen. Det är inte ens JäMo's påstådda anledning - att det är "ett berättigat mål att kvinnor ska få ha en möjlighet till en fredad zon vid träning och att det är lämpligt och nödvändigt i det aktuella fallet att erbjuda kvinnor detta" - eftersom gymet återigen är fria att avdela hur de vill och gör det uppenbarligen också eftersom det gagnar deras verksamhet. Frågan är varför är det berättigat i det här fallet? För att kvinnor i gemen behöver fredas till skillnad från män? Nej, inte därför, och även om så skulle vara fallet (vilket det många gånger är, dock inte i kraft av JäMo's och andra myndigheters påbud) är den aspekten irrelevant här. Det är berättigat enbart i kraft av att gymet självt finner det lämpligt.
Nu är ju allting lugnt egentligen eftersom det fanns skäl till uppdelningen och mannen hade fel i sin fordran. Men man kan, med gymets berättigande i åtanke, fundera på hur JäMo agerat om de haft en separat avdelning för män och en kvinna anmält dem. Eller en separat avdelning för homosexuella och en straight person anmält dem. Eller en separat avdelning för svarta och en vit person anmält dem. Eller en separat avdelning för storkukade studs och en frusen minipick anmält dem. Om det nu varit så jävligt att gymet faktiskt hade funnit godtagbara anledningar till att avdela just så alltså.
Alla är jämlika, men vissa är mer jämlika än andra.
måndag, januari 05, 2009
Att tillaga mjölk
Vet ni vad matporr är för något? Det är när man gör i ordning ett par enkla smörgåsar och sedan äter upp dem medan man kollar i en kokbok med färgbilder, alternativt surfar omkring på lämplig receptsida, t.ex. Tasteline.
Vet ni vad redundans är för något? Det är en fundamental egenskap hos något som världen hade klarat sig precis lika bra utan och som i bästa fall passerar obemärkt förbi och i sämsta fall är i vägen och förstör människors goda humör.
Det här är några exempel på redundans:
Weetabix med lättmjölk och äppelmos
Ingredienser:
3 st Weetabix
2 dl lättmjölk
2 msk äppelmos
Tillagning:
Servera Weetabix med mjölk och äppelmos. Ät en macka till detta.
Lättyogurth med bär, müsli och smörgås
Ingredienser:
2,5 dl lättyogurth
3 msk osötat müsli
1 dl bär
Tillagning:
Servera yoghurt och müsli med smörgås och en kiwi till efterrätt.
Ostmacka med paprika
Ingredienser:
1 skiva fullkorsbröd
1 tsk lättmargarin
1 skiva ost
2 skivor paprika
lättmjölk
Tillagning:
Bre ett tunnt lager lättmargarin på brödet och lägg på ostskivan.
Garnera med papringaringar och servera med lättmjölk.
Jag försökte mig på den där sista, ostpaprikamackan, men jag får bannemig inte till det. Smöret räcker liksom inte till hela skivan fast jag har en hel tesked som det står i receptet. När jag skulle prova göra Weetabix med lättmjölk och äppelmos sket det sig alldeles; allt kom på bänken. Det känns ju som att det skulle ner i en tallrik eller liknande men det står ju inte så. Jag borde naturligtvis maila de som lagt upp recepten och fråga istället för att sitta här och vara sur såklart. Tills vidare kan ni få ta del av detta som jag tänkte skicka in:
Mjölk
Ingredienser:
2 dl mjölk
Tilllagning:
Häll upp mjölken i glas och servera.
Vet ni vad redundans är för något? Det är en fundamental egenskap hos något som världen hade klarat sig precis lika bra utan och som i bästa fall passerar obemärkt förbi och i sämsta fall är i vägen och förstör människors goda humör.
Det här är några exempel på redundans:
Ingredienser:
3 st Weetabix
2 dl lättmjölk
2 msk äppelmos
Tillagning:
Servera Weetabix med mjölk och äppelmos. Ät en macka till detta.
Lättyogurth med bär, müsli och smörgås
Ingredienser:
2,5 dl lättyogurth
3 msk osötat müsli
1 dl bär
Tillagning:
Servera yoghurt och müsli med smörgås och en kiwi till efterrätt.
Ostmacka med paprika
Ingredienser:
1 skiva fullkorsbröd
1 tsk lättmargarin
1 skiva ost
2 skivor paprika
lättmjölk
Tillagning:
Bre ett tunnt lager lättmargarin på brödet och lägg på ostskivan.
Garnera med papringaringar och servera med lättmjölk.
Jag försökte mig på den där sista, ostpaprikamackan, men jag får bannemig inte till det. Smöret räcker liksom inte till hela skivan fast jag har en hel tesked som det står i receptet. När jag skulle prova göra Weetabix med lättmjölk och äppelmos sket det sig alldeles; allt kom på bänken. Det känns ju som att det skulle ner i en tallrik eller liknande men det står ju inte så. Jag borde naturligtvis maila de som lagt upp recepten och fråga istället för att sitta här och vara sur såklart. Tills vidare kan ni få ta del av detta som jag tänkte skicka in:
Mjölk
Ingredienser:
2 dl mjölk
Tilllagning:
Häll upp mjölken i glas och servera.
lördag, januari 03, 2009
Dagens skiva till kaffet: England - Garden shed
Det är väl lika bra att börja tipsa om skivor som få hört men som alla borde höra.
Det här är en av historiens mest underskattade plattor någonsin, tillika från ett av historiens mest underskattade band - England. Det handlar om ett one-skiv-wonder från - England - som lirade progrock vid en tid då det var väldigt ohippt att lira progrock, nämligen 1977. Det är inte svårt att i det sammanhanget förstå varför de inte höll längre än en platta, men musiken lämnar faktiskt ingenting i övrigt att önska.
När alla de stora dinosaurierna från decenniets tidigare glansdagar började få slut på inspiration (ok, Yes' Going for the one är klockren och Jethro Tull's Songs from the wood är, om inte i Aqualung-klass så åtminstone klart bättre än Too old to rock'n roll) alternativt började strömlinjeforma sina låtar allt mer åt radiopophållet dök det, punkvågen till trots, envist upp en och annan aspirant på att hålla progfanan högt. England var ett av dessa och visade via dessa sex spår att kreativitet och musikalitet lönar sig oavsett tidsanda.
De har jämförts med Yes, Genesis och Gentle Giant och jag är böjd att hålla med, även om den genomgripande stämningen och uppbyggnaden av låtar formligen skriker Yes mer än något annat. And that's a good thing. Vissa reviewers på progarchives.com vänder detta till England's nackdel men jag säger: Låtarna är bra och klanderfritt framförda och väcker nästan samma känslor som vilken Yes-låt från 71-75 som helst, so fuck it! Man kan aldrig få för mycket bra musik.
De två spår som kanske lyser svagast är de lugnare All alone och Yellow, i synnerhet den förra men i sammanhanget fungerar de fint som breathers mellan de mer episka låtarna. Den avslutande Posioned youth är dramatisk, men de bästa spåren i mitt tycke är den inledande Midnight madness, den fenomenala multi-part-låten Three piece suite och den poppiga Paraffinalea.
Tyvärr är plattan out of print vad jag förstått, men jag hade turen att komma över den på en synnerligen välsorterad DC-hub en gång i forntiden. (Håll käften! Jag är ännu inte säker på om immaterialrätten är logiskt försvarbar!). Mitt råd blir därmed att börja jaga på nätet helt enkelt. Det verkar vara störst chans att hitta dylika juveler den vägen. Fast syltburksettikettsomslaget går ju tyvärr förlorat därmed.
Lustigt nog finns det en (delvis trasig, men hey, man kan inte få allt) hemsida tillägnad bandet och deras enda platta: http://www.mindspring.com/~agmedia/england/
Det här är en av historiens mest underskattade plattor någonsin, tillika från ett av historiens mest underskattade band - England. Det handlar om ett one-skiv-wonder från - England - som lirade progrock vid en tid då det var väldigt ohippt att lira progrock, nämligen 1977. Det är inte svårt att i det sammanhanget förstå varför de inte höll längre än en platta, men musiken lämnar faktiskt ingenting i övrigt att önska.
När alla de stora dinosaurierna från decenniets tidigare glansdagar började få slut på inspiration (ok, Yes' Going for the one är klockren och Jethro Tull's Songs from the wood är, om inte i Aqualung-klass så åtminstone klart bättre än Too old to rock'n roll) alternativt började strömlinjeforma sina låtar allt mer åt radiopophållet dök det, punkvågen till trots, envist upp en och annan aspirant på att hålla progfanan högt. England var ett av dessa och visade via dessa sex spår att kreativitet och musikalitet lönar sig oavsett tidsanda.
De har jämförts med Yes, Genesis och Gentle Giant och jag är böjd att hålla med, även om den genomgripande stämningen och uppbyggnaden av låtar formligen skriker Yes mer än något annat. And that's a good thing. Vissa reviewers på progarchives.com vänder detta till England's nackdel men jag säger: Låtarna är bra och klanderfritt framförda och väcker nästan samma känslor som vilken Yes-låt från 71-75 som helst, so fuck it! Man kan aldrig få för mycket bra musik.
De två spår som kanske lyser svagast är de lugnare All alone och Yellow, i synnerhet den förra men i sammanhanget fungerar de fint som breathers mellan de mer episka låtarna. Den avslutande Posioned youth är dramatisk, men de bästa spåren i mitt tycke är den inledande Midnight madness, den fenomenala multi-part-låten Three piece suite och den poppiga Paraffinalea.
Tyvärr är plattan out of print vad jag förstått, men jag hade turen att komma över den på en synnerligen välsorterad DC-hub en gång i forntiden. (Håll käften! Jag är ännu inte säker på om immaterialrätten är logiskt försvarbar!). Mitt råd blir därmed att börja jaga på nätet helt enkelt. Det verkar vara störst chans att hitta dylika juveler den vägen. Fast syltburksettikettsomslaget går ju tyvärr förlorat därmed.
Lustigt nog finns det en (delvis trasig, men hey, man kan inte få allt) hemsida tillägnad bandet och deras enda platta: http://www.mindspring.com/~agmedia/england/
fredag, januari 02, 2009
Nytt år - nya möjligheter! Yey! Wööööooo! Waaaaa!!!
Jag vet inte vad det är för DNA-sträng som får människor att betrakta nya siffror i almanackan som en start på någonting nytt, men illusionen skänker väl tröst antar jag. Att det råkar vara nytt år precis när jag bestämmer mig för att nedlusa nätet med potentiellt trams (eller högst vetenskapligt grundade betraktelser; jag är trots allt akademiker - iallafall på papperet) är naturligtvis ingenting annat än en ren slump.
Efter ett sinnesdjupt samtal med min gode vän vars namn saknar signifikant betydelse i sammanhanget (men som å andra sidan befinner sig i den uppåtgående solens land ett halvår till) insåg jag att jag antagligen inte har så mycket till val än att starta en b... en bl... en-sån-där-hemsida-man-kan-skriva-prylar-på, bara utifall att jag skulle komma på något jag inte kan undhålla resten av den svensktalande världen. Så, for the benefit of mr. Kite... Lind, låter jag helt enkelt hans bl... hemsida-man-kan-skriva-på få bli mitt första bidrag: http://thd.dyndns.org/japan/
Ajustja, det här är kakor. Mmm, va gott. Dviiis!
Efter ett sinnesdjupt samtal med min gode vän vars namn saknar signifikant betydelse i sammanhanget (men som å andra sidan befinner sig i den uppåtgående solens land ett halvår till) insåg jag att jag antagligen inte har så mycket till val än att starta en b... en bl... en-sån-där-hemsida-man-kan-skriva-prylar-på, bara utifall att jag skulle komma på något jag inte kan undhålla resten av den svensktalande världen. Så, for the benefit of mr. Kite... Lind, låter jag helt enkelt hans bl... hemsida-man-kan-skriva-på få bli mitt första bidrag: http://thd.dyndns.org/japan/
Ajustja, det här är kakor. Mmm, va gott. Dviiis!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
